Det går fram och tillbaka, upp och ner. Så som min sommar var. Upp och ner. Höga toppar, djupa dalar. Ibland är saknaden för stor att bära, då brister det. Ibland finns den inte ens kvar. Oftast är den där, som en liten studsboll som vibrerar någonstans bakom hjärtat. Ibland vilar den, ibland är den mer aktiv. Vill göra mig påmind om hur ont det gjorde, hur bra det var. Det finns annat som påminner mig också. Hon till exempel. Hon som börjar på S och som förstörde vårt förhållande. Hon som fortfarande älskar honom. Hon som inte insett vilket svin han är. Hon som antagligen inte gett upp, lämnat honom i fred. Men det är mitt eget fel att hon påminner mig. Jag skulle kunna sluta bevaka hennes bilddagbok men det skulle betyda att jag inte skulle ha koll på om Hon får tillbaka honom. Ja okej, jag mår bra av att veta att hon inte får tillbaka honom även om jag inte vill ha honom. Himlen är vacker jag borde promenera istället.

_____________________________________________________________________________________________________


jag är så sjukt svag. skulle låtit bli att promenera. skulle låtit bli att skicka det där. det var så svårt, allt gick så snabbt. fingrarna skrev, jag letade upp rätt nummer. skickade, fick ångest, ångrade mig, väntar fortfarande på svar. jag är så sjukt svag, det gjorde mig illamående. fyfan. skulle göra nåt jag alrdig gjort men de fick plats längre än väntad. det gjorde det svårare och jag vågade inte. ni ser! till och med där var jag svag, jag vågade inte. jag har stått ut så sjukt länge, hejdat mig så många gånger. nu gick det inte mer. ingen var där och sa ifrån. mitt samvete hade jag sprungit ifrån redan i backen. det hade sackat efter. och gud vad jag ångrar mig nu. skitskitskit.