jag har lust att skriva brev, att skriva tankar.
jag har lust att ge dig ett brev med mina tankar.
har lust att ge dig en fet smäll på käften och att smeka din kind.
jag har lust att ge dig allt jag har eller ingenting.
Men det är svårt, det tar emot.

jag är ändå duktig. det blir bättre och bättre.
jag tänker inte hela tiden, mest på natten eller bussen, eller i ensamhet.
tyvärr har jag börjat gråta igen, vilket troligen inte ses som ett framsteg.

SKITSAMMA! varför gräva ner sig i självömkan?
man borde ägna sig åt vettigare saker! 

Förlåt! ska försöka sluta men det är svårt. det är lättare att tycka synd om sig själv, att inte tänka på annat men som sagt jag ska försöka sluta! tack alla iaf.

älska, älska inte