det senaste dygnet har jag drivits av en lust att ringa och säga förlåt
Förlåt, förlåt, förlåt!!!

men jag får inte, jag får inte för mig själv.
jag gör mig själv illa, det går inte längre.
jag ska skita i dig! jag ska skita i dig så jävla mycket så du kommer undra vad som hänt.
men jag har lovat, dig och mig själv, att låta bli. jag ska aldrig mer tjata, aldrig mer ringa, aldrig mer maila eller smsa. det är slut på det nu!
det hade varit så lätt att göra så. bara ringa säga förlåt, vara ledsen och sedan ångra sig. så lätt det hade varit! men nej, aldrig mer så. aldrig mer ska jag krypa efter dig. du vill inte, jag vill inte! Ha!

jag tänker glömma dig, hur lång tid det än kommer ta! och jag hoppas att det går vägen, att jag lyckas. jag ska komma ihåg några fina saker och sedan smset. jag måste minnas smset och det du anklagade mig för igår för att acceptera. dina kläder finns kvar ett tag till i mitt rum. för att jag ska komma ihåg att glömma dig! förstår du? jag måste detta, det är inget jag vill. det är tvång. för nu ska jag gå vidare, utan dig! jag har accepterat att det måste bli såhär, det kommer inte gå smärtfritt men det är en av de sakerna som måste göras! och jag klarar det. Ha!
med eller utan hjälp, med eller utan motstånd! så det så!

PUSS OCH KRAM. JAG ÄR LYCKLIG!

slå mig när jag tvekar och funderar på den lätta vägen!!!