jag åkte  förbi en tjej i lejongul kappa. hon stod på hållplatesn vid chalmers och log. hon log så där lagom mycket, ett lyckigt leende. hon hade planer för kvällen som ingen visste om. delar av hennes planer låg i den svarta skinnväskan. det var tur att ingen visste om hennes planer, de hade försökt stoppa henne då. för hon skulle göra något men inte gör en fredagkväll. men som sagt så visste ingen så det var ingen som hindrade henne. hon fick en av sitt livs bästa upplevelser någonsin och många minnen att fästa i sin pärm. i samma pärm torkade hon lika lejongula löv från en tidig morgon. hon delade inte kvällen med någon men hon kunde leva på den flera dagar ändå. hon önskar alla en lika bra kväll, det är därför hon ler.