Förlåt sofia.
allt blev konstigt idag.
Förlåt staffan.
allt blev galet igår.

skiten började för ca 24 timmar sedan.
vet inte vad jag ska göra för att få iväg tankar som snurrar.

jag hade ju bestämt mig, förstått.
jag var inte dum eller blind.
du skulle aldrig behöva le mot mig igen.
jag visste det.
jag hade faktískt bestämt mig.

man vafan spelade det för roll.
du rubbde hela skiten!
det rubbade alla klara tankar.
du rörde om i mitt huvud.

när den ena saken löst sig blir den andra kompilcerad.
hur ska man samtidigt kunna koncentrera sig på en tredje sak?
hur ska man kunna vara socialt kompetent under sådana här tider?

åh, varför?
ingenting är logiskt i mitt huvud!
allt är bara i en enda stor fet jävla röra!

ANJA TÄNK KLART!

fan ta dig.
du rubbade ordningen.
du hällde ur tankarna ur sina fack la dem i en hög och blandade om.
du gjorde mig helt konstig i huvudet.
så lite, så jävla lite som behövs.
nu är jag helt väck igen.

utan någonting.
någon som vill underhålla mig på fredag.
behöver stimulans utifrån.
helt klart.

men visst jag var än en gång ärlig.
jag svarade ärligt trots att jag blev så fruktansvärt förvirrad.
jag sa, ja.
jag sa, säg hej.

imorgon ska jag träna och tack gode någon för det!
det hjälper när tankarna fallit i oordning.
det hjälper att träna, inte vara tränare.
fast det är jag  ändå.
stimulans utifrån som sagt.

vad ska jag ta mig till?
vill inte vara så lätt att rubba.
 
imorgon blir det också båtmässan med far min och thai.
jag ska ha satay, det ända jag eventuellt kommer ha råd med.
((fan måste ha pengarna snarast emma!))

och vad ska man göra på lovet då?
räkna matte troligen.
hatar att inte förstå.
jag ska inte resa till något varmt land,
heller inte åka skidor, så vida det inte blir längdskidssnö runt sisjön då!
troligen inte   : /

sett ovanligt länge på tv ikväll.
kunde inte ta mig för annat.
sedan jag började på mina misslyckade byxor har hjärnan brunnit upp.
har blivit sådär handlingsförlamad igen.
hatar det.
det ända positiva är väl att orden rinner genom armarna och ner över tangentbordet och in i bloggen när man mår så här.

ska ta en promenad imorgon om det är fint väder.
gå runt tippen och stoppa tillbaka tankarna där de hör hemma.
bringa ordning helt enkelt.

nu bör jag sova.
vet knappt vad jag själv heter.

men som sagt..
om det finns en själ långt bort som orkar med en halvdeppig anjavanja får den själen väldigt gärna ta sig an henne på fredag kväll. det ända hon behöver är en gnutta stimulans, en kram och någon som inte säger åt henne att rycka upp sig.

hon måste nämligen få bearbeta detta i sin egen takt, på sitt eget sätt.
hon är pigg till måndag igen.
det har hon bestämt.

puss