Det blåste mer än någonsin på brunnsparken idag. Det regnade och var mörkt med. Kallt och jävligt. Vi var inte många som väntade på 50. Den kom tidigt och vi fick kliva på, stämpla och ta varsin plats i skyddet av mörker och väta. Det var dock fortfarande lite kallt. Sätet framför mitt var trasigt, såg olyckligt ut. Jag lyssnade på Laleh, den bästa musiken när man fryser och känner sig lite ensam i den väldiga världen. Jag var hungrig, blöt om fötterna och hade bestämt mig för att strunta i dagens slipning. Det var inte ens värt att sänka musiken för att kunna höra vad snyggot bredvid sa i sin telefoon. Det gör jag ofta annars, imorse till exempel. då var det ett snyggt snyggo i blåbrallor *yammie*. Ikväll behövde jag få höra Lalehs musik oavbrutet för att veta att jag existerade. Hoppades hela vägen hem att ipodbatterierna skulle vara starka nog.