Japp, jag kände så hela träningen. jag orkade inte mer. grät, twice. va arg på dom som inte va där, va arg på dom som va där, va arg på carina, va arg på halsskydden. det är som att tvinga oss att åka med hjälm igen. JAG VILL INTE! men visst finns det guldkorn som gör livet värt att leva ändå och som gör träningarna värda att gå till. jag får banne mig fokusera på er nästa gång. jag kunde inte bete mig igår och jag ber verkligen om ursäkt för det. det var inte meningen att tappa humöret så helt och fullt. jag vill ju tycka att träningarna är roliga, jag vill ju inte behöva bli så arg att jag måste gå av isen men igår rann det bara över. jag hatade det. jag ska komma på söndag iaf. bara en och en halv timma is. sofia ringde förut. hon sa att hon inte kunde diska om hon inte visste varför jag mådde dåligt. kanske var det så, kanske inte. hon är i alla fall värd allt den tösen, finns ingen finare än dig! <3 

jag har en plan i alla fall. det man inte vet har man inte ont av.

P U S S