nu är årets enda tävling över. träningen gick bra. peppningen gick bra. stämningen va go. ocean åkte bra. och vi åkte kanon. fick 39.70 poäng, rekord. lycka. jävlar va glad jag var. började gråta när jag kramade maja och hon sa att hon inte alls vill sluta. jag ville inte heller. men ett års helvete är det inte värt. jag har stått på isen på tok för mycket detta året. känner i hela kroppen att det räcker nu. verkligen. ska bara säga det till alla som inte läst det här eller vet det från annat håll. det kommer bli svårt. det är så mycket som är svårt. och idag är jag bara trött och när man är trött så är allt ännu jobbigare. när staffan åkte hem förut så visste jag inte vart jag skulle ta vägen till exempel. jag blev riktigt jävla ledsen. det är så varje gång han åker från mig nu för tiden. drabbas ständigt av separationsångest. riktigt jävla sjukt jobbig separationsångest. jag vill flytta ihop med honom för att slippa den. det tar knäcken på mig. det tar knäcken på honom också. det är snarare regel än undantag att jag gråter när vi måste skilljas och hur kul är det för honom liksom? 

nu måste jag starta om datorn för att avsluta installeringen av någon jävla uppdatering av msn.. 

puss