improvisation

det velar och himlen är rosa.

jag är varm och väntar på ingenting

ingenting väntar på mig

känner mig däst

har tittat på film

bäst så liksom

bäst att gå i sina gamla skor

det är ändå ingen som bryr sig

kommenterar.

 

tänkte att jag skulle skita i alltihop 

dra härifrån

kanske ett annat land

kanske sitta hemma

seg sirap i huvudet

sov dåligt

vaknar nio imorgon orkar inte sova längre

träffar ingen förutom de tre som inte räknas

saknas mening?

kanske.

 

jag försöker faktiskt

vill någonting

inte allt

känner för att ha jobbat och ha fått lön

åka på välförtjänt semester

det finns inte om man inte jobbat

men det finns folk som tjatar på mig

gott om sådana

tack för det

dags att sova kanske

eller vara vaken hela natten

ja

eller

nej.

 

måste börja på en ny bok

har för mycket tid

det finns inget för mig 

skulle tagit en av en vän

är så jävla glad att jag va totalt opepp i torsdags

va som helst hade kunnat hända annars

vissa saker har nog ödet bestämt ändå

och tur som fan är väl det

borde bli något som heter klok

hur?

det vetefan

men det löser väl sig ändå

och du bryr dig inte

jag tror verkligen att det är så

tvivel

lika bra att sluta tvivla och ta dagen som den kommer

borde vara lite kallare

inte så jävla på alltid

14 dagar är en lång tid.

två veckor

ett år äldre.

 

snart är det dags

att ge upp.


Kommentarer
Postat av: tove

inte ge upp och vi räknas visst! fast jag förstår dig.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback