55 min promenad vs mediekommunikation
Hela kroppen kämpade emot att gå till skolan idag. drog ut på tiden hemma. åt frukost långsamt. klädde på mig. skrev i dagboken. men när jag var klar skulle jag hinna med bussen så jag bara blev tio minuter sen. det hade funkat. och jag gick ut. finare väder än någonsin. gick höger istället för vänster. benen styrde helt själva. det blev en promenad upp förbi högenskolan. barn som börjat leka innan klockan slagit åtta. förbi stallet. det luktade mer häst än jag klarade av nästan. upp i skogen, struntade i röset. tog vänster, gick förbi elins hus på baksidan. tog ett kort på stigen som jag fotade när det var snö. ingen snö idag. ingen vår heller. nerförsbacken var skön. vinden i ryggen och lätt att gå. frös bara om benen. mötte en man ~60, han hälsade god morgon. väldigt glatt. jag sa hejhej. promenerade bort tankar och ångest, saknad. kom till backen där jag och fd pojkvän tävlade om vem som sprang fortast. han vann överlägset. gick ur skogen och såg havet. en nyuppsatt hage där jag brukade plocka lupiner överraskade mig. inga blommor idag, frost på marken. gick förbi mastkranen. båtar på land med blå, vit, svart eller röd bottenfärg. två hundar lydde sina mattar för att få morot. kalla, ogästvänliga bänkar med frost. gick längs vattnet, tog av och på luvan. drömde mig till sommaren och lugnet i eskils kanal som jag gick längs med. tittade på sjöbodar och gröna och röda prickar i vattnet. längtan, saknad. trutar är mycket större än skator. unga, gråa trutar och vita trutar. inga svanar men kanadagäss. dessa äckliga fåglar. ständigt betraktade som äckliga av oss båtfolk. bajsar där vi vill fika. på väg hem nu. nej inte hem men mot busshållplatsen. till skolan. orkade inte tänka mer då. var trött i benen. frös. gick till stenskärsgatans hållplats. orkade inte sitta vid min. tittade på mitt gamla dagis. en pojke blev nästintill släpad till dagiset. skrek att han inte ville minst femton gånger. grät. fyfan va jag kände som honom. hade gjort exakt likadant om jag varit tre och haft en axel att gråta mot. frös hela vägen till skolan. nu är jag här. har lyssnat en kvart på lektion. nu är det eget arbete. vem arbetar? ingen. inte jag heller. saknar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag kommer kunna se min anja stå där på balkongen den 6 juni o dansa o skrika iaf =) kärlek
Postat av: oda
vad fint! du skriver ju jättebra! :) det var ju lätt bättre att du gick den där promenaden än att du åkte helt oinspirerad till skolan. vi ses snart! kram
Postat av: anja
5:e juni är det jag står på balkongen och skriker att jag tagit studenten!
Trackback