vissa personer försvinner ur ens liv ganska oförklarligt. väldigt tråkigt. utan att man märkt det så har det gått två år sedan man träffade en person som man tidigare träffat minst fem gånger per vecka. hur kommer det sig? vissa personer kanske man måste bo nära för att kunna umgås med. det är tråkigt när folk så öppet visar totalt ointresse för att ses. det gör mig ledsen. inte längre, men då. mycket ledsen, mycket funderingar. men jag är lika övertygad om att det kanske är lika bra att det blivit som det blivit för jag vet precis hur det hade varit annars. och vissa personer klarar man sig uppenbarligen utan. det hade varit roligt ändå. att ha fler folk att hänga runt med. sånna man känt i stort sätt hela livet. men men, det får gå. inte precis så att jag tänker försöka ta upp någonting nu. det är ett allt för otacksamt jobb. skulle gå åt så galet mycket energi och besvikelserna skulle bli många och stora och jag vet att jag hade varit tvungen att ge upp till slut i alla fall. så varför ens försöka? jag har inget att vinna på det, det är du som förlorar något. kanske sitter du hemma framför din datorn och tänker samma sak ibland men du vet lika väl som jag att det var du som valde. jag ville, du sket i det. jag har klarat mig fantastisk bra utan dig, möjligen till och med bättre så varför klagar jag? funderar på att lägga upp en bild men nej. de som vet att det är dig jag skriver om, få, förmodligen typ en, behöver inte se en bild. de andra vet inte vem du är ändå för jag pratar aldrig om dig. jag tänker knappt på dig. det är bara ibland när facebook hinner ikapp mig som det kommer upp. som nu. bilder på fester, student. jag vet inte ens hur din balklänning såg ut. tror att du var vacker men visst, jag har ingenaning. kanske lika bra så. vi kommer aldrig börja umgås igen. det skulle aldrig gå. jag är mindre värd än dig. du har aldrig riktigt haft tid för mig. tror nästan du har skämts för att umgås med mig. jag är en nobody. ingen som du. och vet du? jag klarar mig väldigt bra med det. jag är inte den som springer runt på avenyn med de dyraste klackarna som gör mest ont. jag hänger inte på andra lång för att verka sådär coolt alternativ men ändå hipp, inne, trendig. ditt favorituttryck. lika som random. det har jag fått av dig och det hänger fortfarande kvar ibland. jag tror ibland att du glömt mig men jag vet att det är omöjligt. därför tror jag snarare att du inte bryr dig och visst. jag bryr mig inte heller så det är helt okej. eller, klart jag bryr mig annars hade jag inte skrivit ett såhär långt blogginlägg om just bara dig. funderar på att sluta. ska ägna mig åt att planera ett nyår som aldrig hade varit nog för dig men som jag ser fram mot väldigt mycket. många pussar, till Dig!