Känner mig  allt för uppgiven nu. Det är jobbigt. Alldeles för jobbigt. Vet inte hur länge jag orkar detta mer. Va sjutton är mitt liv värt egentligen? Värdelöst. Vill vara glad. Jag var i och för sig det en stund förut. Men inte nu längre. Fan. Behöver nog en del stöd. Är i alla fall glad att jag fortfarande har dig, J. Annars hade tårarna varit så fruktansvärt många gånger fler idag. Ska söka nåt nytt i fall jag i sommar inser att det här inte går mer. Men ska försöka klara omtenta och den sista tentan först. Jävlar den som ger sig!! Ska bli arg istället för ledsen och knäckt. Nästa gång i alla fall. Nu sova. Föreläsning imorgon vilket känns sådär lagom asjävlapiss.