Det rinner tårar.

Dom rinner ner.

Kan inte förstå varför.

Orkar inte med dom just nu.

Tårarna tynger mig.

Vill inte gråta.

Vill sova.

Vara glad.

Inte bete mig så här.

Orkar inte just nu.

Måste bli bättre.

Sluta vara jobbig.

Krävande.

Tårarna är ensamma.

De uppstår från ingenstans.

Rinner ner över huden.

Kanske träffar de lakanet.

Eller någons axel.

Eller så fortsätter de rinna ner mellan brösten.

Sedan försvinner dem.

Tynar bort.

Ingen kommer någonsin  sakna dem.

Man snorar också.

När man är ledsen.

När man gråter.

Gör alla det?

Vad är det för fel kan man undra.

Kan mamma undra.

Det är inget som har hänt.

Bara snor och tårar som rinner.

Ner.