Okej okej. Nu är det nästan en vecka sedan jag skrev nåt i bloggen så det får väl vara dags igen då. Jag trotsar avsaknaden av inspiration och skrivet ihop något kort. Kanske borde man sammanfatta året som gått, kanske ladda upp lite bilder. Vi får se vad det blir av detta inlägg. Det nya året närmar sig och med det ett nytt decennuim under vilket jag ska gå från tjugo till hela trettio år. Det är häftigt men läskigt. Inte alls omöjligt är det ju att jag sitter i ett hus med två snoriga ungar om tio år. Ojoj. Nu blev jag lite rädd. I vilket fall som helst så hoppas jag på en rolig övergång och ett tolvslag som är bättre än senast. Inte så svårt kanske.. Det blir ute på Tjörn i alla fall med trevliga vänner och kärlek. Jag ser fram mot det, som ni kanske märker...

 

Äh.. Nu orkar jag inte skriva mer. Har ändå massa bilder på det, i vanliga fall, till synes alldeles normala paret som kanske ska på se cyberljuset för första gången...

 

Det får nog räcka med två av bilderna. Annars riskerar jag nog smisk av min vackra patrner! Hihi.

Dagen innan julafton och jag tänker faktiskt tanken att jag vill dö. Kanske inte på så stort allvar. Jag kommer bli den där typiska superjulstressade mamman när jag har familj. Jag kommer vilja göra julen till något den inte är. Precis som det är nu, i den familj jag själv är uppvuxen i. Jag börjar bli vuxen och kanske är det därför jag inte naivt bara har julklapparna i åtanke när jag tänker på dagen som följer, dopparedagen. Jag minns de två föregående jularna som familjebråk. Är det kanske så att min familj inte klarar av att vara den där stereotypa, vackra kärnfamiljen, som vi faktiskt är, när det verkligen förväntas av oss att vi ska vara det? Vi har i stort sätt alltid firat jul med bara familjen, fyra personer. Det är både skönt och mindre bra. Dagen känns inte som något speciellt, det tjänar ingenting till att man klär upp sig. Varför ska man städa minutiöst när familjen, som lever så tätt inpå, ändå vet hur det ser ut i normala fall? Jag har städat, jag har redan satt igång mitt mest hatade familjebråk, julbråket. Jag kan uppenbarligen inte leva upp till att vara den där gulliga lilla dottern som springer runt i huset med tindrande ögon längre. Den tiden är förbi. Jag oroar mig för det bråk jag själv så gärna sätter igång. Möjligheten finns att jag är den som mest vill ha det där stereotypa men samtidigt vet så väl att det inte betyder någonting. De julklappar jag har köpt skulle de som ska få dem kunna klara sig utmärkt utan. De jag kommer få skulle jag säkerligen kunna leva ett lyckligt liv utan. Samtidigt som vi alla i huset strävar efter en fin och harmonisk jul så prioriteras granen bort, till min fasa. Ska man fira jul så ska man ha gran. Men det resonemanget verkar jag vara ensam om att ha. Lite enris är inplockat från skogsdungen i närheten men det är ju inte samma sak. Finns det ingen gran så kan man lika gärna strunta i resten också. Värre än det första påståendet jag gjorde i denna lilla julkrönika kan nog vara den tanke som jag till och med formulerat i ord. ”Jag ska aldrig mer fira jul!” Hur kan man säga något sådant dagen innan julafton när det ligger vit snö och det är kallt och vackert ute? Jag vet inte, men jag vet så väl att jag kommer göra det igen. Lika säkert som jag kommer ringa min älskade och säga god jul det första jag gör imorgon när jag vaknar. För allt det här handlar ju egentligen om honom. Alla tårar. Han fattas.

 

God jul.

Jag somnade och sov två timmar när jag kom hem från skolan idag.

Ville aldrig gå upp. inte förrän julafton i alla fall.

Men pappa hade lagat middag och det var bäst att visa sin tacksamhet.

Jag åt, inte allt för mycket, men blev proppmätt.

Sedan dess har jag suttit vid datorn.

Köpt kurslitteratur för 600 kronor.

Skrivit och skickat recept.

Chattat, pratat en kortis i telefon, sagt grattis och förlåt.

Nu vill jag ha Jona här och krypa ner i rena lakan.

Sedan sova och ha sovmorgon imorgon.

Men det är sådant man får drömma om när hjärnan inte är fylld av stress- och ångestdrömmar.

Sovmornar är sådant man kan drömma om när man gör ett skitarbete i en skitgrupp som vill ta livet av en.

Jag vet inte om jag orkar genom julhelgen utan en kollaps.

Jag hoppas, hoppet är det sista som bör överge mig.

Kram.

Snart bär det av till vårdcentralen och jag längtar verkligen. Orkar inte en sån här natt till. Är typ 99% säker på att jag har halsfluss. Fryser och svettas om vart annat. Känner mig som en äcklig gris. Kan knappt svälja. Men snart är det dags, om en halvtimma är jag där och jag vill ha antibiotika så jag kan bli frisk. Fort! Om två dagar ska jag sätta mig i en bil och åka till stockholm och jag vill verkligen det men jag kommer inte palla om jag mår såhär.

 

Håll tummarna för mig nu!!

Kyss

Sjuk. Så jävla lägligt. 38,7. Stockholm på fredag. Massa i skolan denna veckan. Är hungrig men det gör så fruktansvärt ont att svälja. Party.

En vanlig kväll

 

Mätta av välbehag

vi lyssnade på jazz

pratade poesi.

Pratade om den lust som kan rent av drabba än

en lust att skriva

förmedla.

Vi hade det så bra

en fin kväll

tillsammans.

Började bra

slutade bra

allt däremellan var bättre än bra.

Vi värjde oss från den kyla som kommit

december.

Pratade om vänner

drömmar

något som hände i månaden maj.

Vi pratade om att slå i tinningen och smärta.

Mest livet i allmänhet

våran tredje kväll tillsammans.

Blickar

kyssar.

Sådant som är svårt att sätta fingret på.

Vi log

skrattade

höll om varandra.

Vi pratade om kärlek i allmänhet

om andras kärlek

om våran.

Vi lyssnade på jazz

Fick inte nog

åkte bussen från kylan

till kylan

till värmen.

Vi pratade och hängav oss.

Det var vi.

Det var kärlek

poesi

låttexter.

Vi pratade om sådant vi inte förstod

och sådant som redan var självklart.

Vi var mätta av välbehag

somnade

drömde om allt vi glömt prata om.

Vaknade av en stjärna som lyste

tänkte på ett glas vin

två glas vin.

Dricka vatten.

Strunta i det

somna om.

Vakna och ägna varandra nästa dags första tanke.

Poesi som förskjuter lunchen.

och man slutar aldrig förvånas. Hörde nämligen just att min, i tio år, vegetariska syster hade smakat på både skinka och korv men tyckt det var äckligt! Någon kommentar på det syster?

 

Min hyacint har slagit ut och jag börjar närma mig den julstämning man så gärna vill uppfyllas av. Jag funderar på att tråckla min kjol så symaskinen inte behöver stå framme så länge och kjolen blir klar.

 

Jona va ute och sprang så duktigt idag. Jag kanske skulle försöka mig på att komma iväg till simhallen imon. Sen blir det romantik på kvällen. Är så glad för vad jag har, får tänka på det när annat drar ner mig och lockar fram mina mindre bra sidor...

 

God kväll!